PYGMÉESTYLE

Jag brukar föredra att handla plagg i bomull framför konstfiber. Det känns naturligare och bättre. Bomull anses ju också vara ett ganska hållbart material. Jag har kläder som min mamma haft på 60-talet som fortfarande går att använda och man har hittat flera hundra år gamla bumullskläder intakta. Men. Under de senaste 50 åren har bomullsindustrin förändrats till det sämre. Det används så mycket gifter att kvalitén gått ner avsevärt och miljön tar stryk ordentligt, dagligen.
Det dör årligen 40 000 människor i bomullsindustrin. De människorna dör för att vi ska få köpa obegränsade mängder kläder som vi inte använder mer än ett par gånger och som inte håller längre än en säsong. Okej, jag säger inte att vi inte använder allt vi köper mer än en gång, men det finns ändå plagg i garderoben som mest fungerar som utfyllnad.
Att miljön tar stryk av modeindustrin och masskonsumptionen är ingen nyhet. Men att det måste dö en massa människor för att jag ska få ha på mig nya kläder känns väldigt onödigt. "This t-shirt is murder, and my jeans killed a couple of people too" känns inte som det hetaste att trycka på sin t-shirt, även om det tyvärr är sant. Är det viktigare att hitta sin identitet genom mode än att ta hand om varandra? Känns ju otroligt dumt.
Så ska vi sluta köpa kläder helt? Nej. Men att kräva ekologiska kläder skulle göra stor skillnad. De är inte bara bättre för miljön när de tillverkas, de håller även längre. För om kläder från till exempel 40-talet håller än idag, så måste det ju betyda att vi kunde odla bomull bättre förut och det är det som delvis är ekologisk odling, att gå tillbaka till innan vi började bespruta allt. Visst vore det kul att hitta kläder från vårt årtionde i nån second hand butik om 40 år? Nu verkar det inte helt troligt. Fast det kanske går. Eller det är klart det går om vi gör nåt. Jag säger som Katharine Hamnett - "Stop and think".