PYGMÉESTYLE

Föredraget med Filip och Fredrik var riktigt underhållande igår. Det jag fick med mig var "våga falla ur ramen" var inte så Svensson. Mycket användbart i slutet av kvällen. Efter föredraget blev det fika med M också mycket trevligt, även om jag var grymt trött.
Nu till kvällens höjdpunkt eller kanske snarare raka motsatsen. När jag gick hem från tåget vid halv tolv så hör jag hur någon går allt fortare bakom mig. Eftersom jag är tjej så går jag ju alltid på helspänn när det är mörkt ute. Så helt plötsligt rycker någon tag i min väska. Först blir jag typ "what?!" men den tanken går över rätt fort och jag vänder mig istället om och får ett stadigt grepp om den, alltså väskan. Så står jag och väskryckaren och drar i väskan ett bra tag tills jag blir så frustrerad att jag skriker "FUUUUUCK" konstigt ordval, men då blir han helt plötsligt asrädd och släpper väskan och springer fort fort därifrån. Kände mig lite stolt och har nu bara ett fetit blåmärke på armen. Detta med att falla ur ramen och faktiskt våga göra nåt är något jag tänker fortsätta med.